Jag satt här på jobbet, framför datorn i receptionen. Det är helt tyst och lugnt, inte en enda person på hotellet. Sen helt plötsligt åker innerdörrarna upp och jag flyger nästan ur stolen. Vart så jävulst rädd! Dörrarna styrs av en sensor, så när det går förbi nån så öppnas den. Men det var ju ingen här så jag tror att det var ett spöke.

Ja jag tror på spöken, känner mig som ett litet barn men jag tror faktiskt att andar kan leva kvar! Fast jag är livrädd för dom, brukar ha mardrömmar om det ibland.

En annan sak som jag är livrädd för, som stene tycker är lite konstig, det är skogen. Det går ganska bra på dagarna men så fort det blir lite mörkt då tror jag att det ska komma en mördare. Så när jag ska ut och gå med hundarna i skogen där vi bor så måste det vara mitt på dagen när det är som ljusast.
Lite konstigt hur jag tänker egentligen. Jag tror att nån ska komma och mörda mig i skogen där jag bor, men när jag bodde i göteborg var jag aldrig rädd för nått sånt.
Hur stor chans är det att det finns en mördare i en by på typ tio hushåll och hur stor chans är det att det finns en i gbg?? Eller snarare hur många finns det i gbg??


Nej jag känner att om jag fortsätter att skriva så kommer jag att spåra totalt. Sitter ju här på jobbet och har inte så mycket att göra. Är dessutom jätte trött och flummig och det gör inte saken bättre.