Jag har ganska lätt för att börja gråta just nu. Inte alltid så kul när det händer men jag och stene brukar skratta åt det efteråt. Här får ni ett litet exempel:

Vi sitter i bilen på väg till Stenes släktträff mitt ute i skogen.
Jag: Jag börjar bli lite törstig jag måste ha vatten när vi kommer fram.
Stene: Det finns inge vattnet i det är ju avstängt, huset är ju sålt.
Jag börjar tokgråta och säger: Men jag är ju törstig. Buuhuuhuuu

Grejen var ju bara att det inte fanns vatten i kranen. Hans föräldrar hade ju med sig dricka så jag kunde släcka min törst :D
Trevligt var det på släkt träffen iaf. Alice och Rocco fick följa med och dom var jätte duktiga och snälla med alla barn. Fick jätte mycket beröm också för att Rocco var så lugn och fin. Dom flesta trodde att han var gammal och inte en sån ung buse som han är.

Idag for vi till vetrinären och skulle vaccinera, id-märka och besikta valparna. Det gick hur bra som helst, valparna blev inte åksjuka i bilen och dom var nyfikna hos vetten. Öronmärkningen var ju däremot inte alls så kul. Jag och stene fick hålla i valparna och vetten märkte dom. Fan vad dom skrek, eller tre av dom skrek och ena bara ryckte till lite. Jag tyckte det var jätte helskt och vill aldrig mer vara med om det igen. Hade gråten i halsen hela tiden, fast den som led mest var nog inte valparna utan jag. Dom låter likadant ibland när dom busar och biter varandra och inte verkade dom ha ont efteråt heller utan var lika glada som alltid.

Så ikväll for det första lilla busfröt. Men hon for ju bara två hus bort i byn så jag blev inte så ledsen, bara lite. Kommer ju ändå träffa henne rätt så ofta. Kanske varje dag om jag vill :D
Imorgon far två till och den sista far på fredag. Känns bra att alla inte far på samma dag så man hinner vänja sig vid att det blir lite tomt...

Ska göra lite nytta nu så jag inte somnar här vid datorn. Är på jobbet och det är 5 timmar och 20 min kvar innan jag slutar. Längtar redan hem till sängen..